Jag har självklart målat några akvareller även denna månad, trots att jag inte har varit fullt lika produktiv som i höstas, men det finns en stor chans att även denna höst blir magisk. Men så är livet. Ibland får måleriet ta ett kliv undan så att man hinner visa konsten, tjäna pengar för att kunna köpa material, eller kanske rent utav bara hämta lite inspiration från omvärlden. Under den gångna månaden har jag råkat bli med pojkvän, mer inspirerande situation får man leta efter. Bloggandet har fått på foten, men det känns lovande. Underbart!
En dag närmare utställningen. Det här är en av mina senaste akryler, det är lite pyssel kvar på den men jag siktar inte på allt för dramatiska detaljer. Jag tänker hålla ytorna stora och rena, det var det jag föll för hos motivet. Motivet är en vy från Västerviks industriområde, jag har börjat se på staden med andra ögon sedan jag först började spåna på hur jag skulle avbilda "mitt" Västervik.
Yes, nu är det dags för min egen utställning. På Lördag kl 16.00 brakar det loss. I anslutning till att Västervik öser på med Hoj Rock kör jag en utrensning av förra årets akvareller. Jag slaktar alla priser trots att det är verk jag aldrig tidigare har ställt ut. Saken är den att det börjar bli ont om plats hemma, då ser jag hellre att tavlorna hamnar hemma hos någon som gillar bilden och kan tänkas trivas med den på väggen. Därför hoppas jag på många besökare och
Har tagit mig i kragen och avslutat tvångströjan. Det tog emot sista biten. Ibland går det fruktansvärt långsamt när jag kommer personligen nära en målning jag arbetar med.
Vi är i full gång med att organisera sommarens utställningar. Här kan man ställa ut sin konst om man känner sig manad. Har ännu ett fåtal veckor kvar att fylla. De veckor som redan är bokade är helt fantastiska, det verkar bli ännu en givande och spännande sommar.
För ett par veckor sedan målade jag detta rådjurskid. Sedan hamnade det i bagaget på min bil och bilen blev utlånad. När jag fick tillbaka min bil var målningen skadad.
En tung hund tyckte att den var en bra yta att stå på.
Blev lite sur, sen vände jag på tavlan och förklarade rådjuret sårat med att klottra ned berättelsen på baksidan av duken.
Till berättelsen hör att vi har haft familjens tre hundar kopplade trots att vi bor på landet. Just på grund av att rådjuren håller på att föda eller är högdräktiga, därför vill vi inte utsätta dem för en flock äventyrslystna hundar. Men man kan tydligen inte värna om alla rådjur i världen, det får räcka med dem i skogen.
En cocktail av kemikalier tros ha legat bakom explosionen. Samlar just nu in inspiration till årets målningar och laddar för nya färger och stämningar. Satsar mycket på ljus och kontraster. Känner att platser som dessa ger mig en kick att komma igång på nytt.
Visst. Jag är hemma från jobbet och är sjuk. Tack och lov är jag iaf. pigg nog att avsluta ett par målningar. Hoppas vara på benen imorgon så att jag kan gå på ett möte som jag väntat på i två veckor och som ständigt har flyttats fram. Ska presentera min konst för en restaurang som jag känner skulle passa min stil och min målgrupp. Hoppas att det går i lås.
Att bestiga detta torn i Bologna var för mig en stor personlig utmaning på grund av min höjdskräck. I dag står jag inför utmaningen att kasta mig ut i det otrygga livet som student. Jag missade en del ansökningar till konsthögskolor, och ett par av dem jag sökte kom jag inte in på. Nu känner jag att jag helst skulle vilja leka uppochned-vänd sköldpadda och ge upp. Men då kommer jag aldrig att komma loss. Tänker därför ge mig på att söka förberedande folkhögskolor. Framåt, uppåt och mot konsten.
Samlade på mig en del streetart i Bologna som jag tänkte belysa. Ett av de vackraste verken hittade jag runt hörnet. Men det fanns en hel del spännande att se på den fronten.
Född 84
Studerat produktdesign på HIK, numera Linnéuniversitetet.
Bor i Västervik.
Mitt mål är att kunna livnära mig på min konst, enbart för att jag då skulle kunna ägna mig odelat åt mitt måleri.
Sen vore det inte helt hemskt om jag kunde hitta en man som tycker att detta mål inte är obegripligt, eller orimligt. Tills dess att han dyker upp är det jag och min hund Elsa som är kumpaner.
....Jag tror att vi kan ha lyckats med detta.