Att bestiga detta torn i Bologna var för mig en stor personlig utmaning på grund av min höjdskräck. I dag står jag inför utmaningen att kasta mig ut i det otrygga livet som student. Jag missade en del ansökningar till konsthögskolor, och ett par av dem jag sökte kom jag inte in på. Nu känner jag att jag helst skulle vilja leka uppochned-vänd sköldpadda och ge upp. Men då kommer jag aldrig att komma loss. Tänker därför ge mig på att söka förberedande folkhögskolor. Framåt, uppåt och mot konsten.
Samlade på mig en del streetart i Bologna som jag tänkte belysa. Ett av de vackraste verken hittade jag runt hörnet. Men det fanns en hel del spännande att se på den fronten.
En av de mest givande besöken i Bologna var till zoologiska museumet. Mest spännande och inspirerande var alla misslyckade uttryck hos de uppstoppade djuren. Här ser ni en av dem:
Jag har hittat felet på mig! Jag har varit Solipsist hela den här tiden utan att ha ett namn på det och därför inte haft medel att debattera mig ur det. Hela min livsåskådning har gjort att allt känts fruktansvärt onödigt. Nu har jag ett ord på det, och kan nu jobba vidare härifrån. Hittade en text på : http://25.media.tumblr.com/tumblr_mde84mun9N1rtlzg3o1_r1_1280.jpg Den representerar väldigt väl hur jag går runt och känner mig konstant
Massa saker har hänt sedan sist. En vecka i Bologna, massor av jobb. En bunt livskriser. Elsa har varit hos veterinären för första gången, och resultatet är att hon kommer bli av med svansen snart. Blandade känslor och upplevelser.
Född 84
Studerat produktdesign på HIK, numera Linnéuniversitetet.
Bor i Västervik.
Mitt mål är att kunna livnära mig på min konst, enbart för att jag då skulle kunna ägna mig odelat åt mitt måleri.
Sen vore det inte helt hemskt om jag kunde hitta en man som tycker att detta mål inte är obegripligt, eller orimligt. Tills dess att han dyker upp är det jag och min hund Elsa som är kumpaner.
....Jag tror att vi kan ha lyckats med detta.